Äntligen är rundcorallen tillräckligt klar för att kunna användas. Léttir fick äran att vara premiärhäst och han tyckte det var ett mycket onödigt påfund av hans ägare. Men jag var glad för nu kommer jag att kunna variera träningen med hästarna ännu mer!
Det som återstår är att måla plankorna (under hösten om vädret tillåter) och fylla på med ett topplager stenmjöl när första gruslagret satt sig – sedan är den klar på riktigt!
Ska ta lite bilder i helgen och lägga ut!
Förra året var första året som vi tog in eget hö och då räckte det bara till hästarna på gården. I år har vi tagit in hö igen och den här gången fick vi lite över som vi redan har sålt. Men nästa år kommer vi att kunna sälja mer skulltorkat hö i småbal anpassat för häst. En av de gamla vallarna som legat i träda och varit bete under många år har vi plöjt upp och sått in med ny vall som ska skördas för första gången nästa säsong.
Envishet och långsiktigt tänkande lönar sig för att nå det målet ”ett självständigt liv där Teodor får bestämma så mycket som möjligt över sitt eget liv och vara så lite ofrivilligt beroende av andra som möjligt”:
Ett års tålmodighet och pedagogik både hemma och på förskola gav äntligen resultat. Ett viktigt steg på vägen till att bli en blöjfri kille.Efter sommaren ska vi i Teodors nätverk, där vi i familjen, förskolan och habiliteringen ingår, träffas och stämma av kring framstegen i hans utveckling och sätta nya mål att jobba mot.
De två sista platserna på höstens kurs är nu bokade och kursen är därmed full. Fick du ingen av platserna och är du intresserad av att delta så kan du höra av dig så sätter jag upp dig på reservlistan.
Nu har jag och 9 andra någonting att se fram emot i höst! Vi är tillräckligt många anmälda för att hösten kurs med Eyjolfur ska bli av.
Det kan vara bra att veta att kursen är stängd på åskådare. Just nu finns det 2 platser kvar och är du intresserad av att ta del av Eyjolfurs visdomar så passa på att anmäla dig medan möjligheten finns.
Efter att ha haft egen islandshäst i 8 år har jag kommit fram till att det allra viktigaste är att jag som ryttare gillar att träna tillsammans med min häst och att vi trivs tillsammans i vardagen. De minuter per år då vi som ekipage ska försöka glänsa tillsammans på tävlingsbanan, det är få minuter i jämförelse med all tid som läggs hemma i vardagen och i träningen.
