Jag förstår inte det här, höstmånaderna och vårmånaderna verkar ha olika hastighet. Hur kan det annars komma sig att oktober och november går så långsamt medans mars och april bara försvann och nu är det redan maj?
Glädjande nog har anmälningarna till höstens Eyjolfur-kurs börjat komma in (även om jag helst inte ens vill tänka på hösten ännu). Än så länge finns platser kvar så passa på och anmäla dig om du vill vara med.
Trots att tiden ”försvunnit” har vi hunnit med en hel del. Vårbruket är igång på Missunna och Michael håller på och plöjer upp en av åkrarna som legat i träda under många år. Där ska ny vall sås in. Som tur är har vi erfarna bönder att fråga om råd, nybörjare som vi är. Tycker någon att vi är stadsbor som flyttat till landet så bjuder vi på det!

Visst är Michael duktig på att få fram farten i bilden när han fotar!
Jag har hunnit med att tävla på Léttir och Vilja med varierad framgång. Med Léttir är utmaningen att få fram det vi kan hemma på träningen även på tävlingsbanan. Vi lyckas inte riktigt men domarkommentarerna och poängen visar ändå att vi är på väg åt rätt håll. En 6:a på tölten räcker för att göra mig lycklig!

Med Vilja handlar det än så länge om att miljöträna och få positiva upplevelser från tävlingsplatsen. Vilja och jag har hunnit tävla en gång den här våren och båda kom hem med stärkt självförtroende och en bra bas att bygga vidare på. Poängen blev långt ifrån vad hon har kapacitet för att prestera men än så länge är det är inte poängen som är poängen.
Teodor är lycklig över att det är vår igen då han älskar att vara ute, både hemma och på dagis. Här hemma har studsmattan monterats upp igen efter vinterförvaringen och det här mycket ”hopphopp”. Vårens favorit är annars att lasta grus på tramptraktorns släp med grävskopan i sandhögen.